Hundars tidsuppfattning, separationsångest och hälsning vid återförenings vara eller icke-vara

Det påstås ofta att hundar inte har någon tidsuppfattning och att det därmed inte spelar någon roll om de lämnas ensamma fem minuter eller fem timmar. Men är det så?

Enligt Rehn & Keeling (2011) uppvisar hundar redan efter två timmars separation ett mer intensivt hälsningsbeteende med högre frekvens av fysisk aktivitet och uppmärksamt beteende riktat mot ägaren vid återföreningen.

I en senare studie visade Rehn (2013) att hundarna tog initiativ till mer fysisk kontakt, viftade mer på svansen, slickade sig mer om munnen och ruskade mer på kroppen efter längre separationstider. Den här studien bekräftade att hur lång tid hundarna lämnas ensamma spelar roll och att det återspeglas i deras hälsningsbeteende.

Så - spelar det någon roll hur man hälsar på hunden när man kommer hem?

En fråga som frekvent uppkommer på kurser är om man ska hälsa på hunden när man kommer hem eller ignorera den. Ämnet diskuteras också stundtals flitigt i olika internetforum. Rehn et al (2014) gjorde en studie som visade att hundars kortisolnivåer sjunker och oxytocinnivåer stiger om man hälsar på sin hund både verbalt och fysiskt vid återförening och att nivåerna fortsätter att vara förhöjda en längre tid efter att hälsningsfasen är över. Oxytocin är ett ”välbefinnande”-hormon som frisätts bland annat vid lugn och positiv beröring (Rehn, 2013) och kortisol är ett stresshormon.

Det tyder på att det här sättet att hälsa på hunden är det mest positiva för hundarna och att initiativ till fysisk kontakt från hunden och att hundarna slickar sig om munnen vid hälsning är beteendemässiga indikatorer på positiv upphetsning hos hundar. De två andra hälsningsmetoderna som användes i studien var att enbart tala med hunden eller att ignorera hunden vid återföreningen. Även vid de två andra hälsningsmetoderna såg man en oxytocinökning men den fortsatte inte vara förhöjd efter att hälsningsfasen var över.

Handlin et al (2012) har studerat kopplingen mellan oxytocin och hur stark en relation mellan hund och ägare upplevs. Vid interaktion observeras i flera studier en signifikant oxytocinökning både hos hundar och människor.

Höga oxytocinnivåer hos både ägare och hund var kopplade till att ägarna uppfattade sig ha en god relation till sin hund och att hundarna var enkla, positiva och trevliga följeslagare som de spenderade mycket tid med och interagerade i hög grad med. Den här studien visade en signifikant korrelation mellan frekvent fysisk kontakt, i den här studien i form av pussar, och ökad oxytocinnivå hos både hund och ägare. Studierna pekar på att interaktion och tid spenderad med hunden ökar oxytocinhalten och sänker kortisolhalten och leder till ökat välbefinnande hos både hund och människa och att det är positivt att visa sina känslor både med röst och beröring vid återförening efter tid isär.

Separationsångest då? Kan man älska sin hund ”för” mycket?
Separationsångest hos hundar är ett vanligt dilemma, men vad är det egentligen som får vissa hundar att uppvisa de här problembeteendena? Exempel på beteenden hunden kan uppvisa vid separationsångest är att de förstör saker i hemmet, ljudar och urinerar inne.

Forskare1 har identifierat fyra huvudformer av separationsångest hos hundar och rekommenderar att problemen vid separationsångest bör ses som symptom på underliggande frustration hos hunden snarare än att se ”separationsångest” som en fast diagnos. De anser att man bör behandla separationsångest som en samlingsdiagnos som kan ha olika orsaker.

De fyra huvudformerna som påvisades i studien var; fokus på att komma bort från något i huset, att hunden ville komma till något utomhus, reaktion på externa ljud eller händelser och en form av tristess.

Det är väl etablerat att hundar visar anknytningsbeteenden mot sin ägare och använder denne som trygg bas (Gácsi et al., 2001; Palestrini et al., 2005; Palmer & Custance, 2008; Horn et al., 2013; Mariti et al., 2013; Mongillo et al., 2013; Rehn et al., 2013; Topál et al., 1998). Hundägare med en trygg anknytningsstil hade hundar som uppvisade beteenden som pekar på en trygg anknytning emedan hundägare med en otrygg anknytningsstil hade hundar som inte påvisade en trygg anknytning till sina ägare. Hundarna med ägare med otrygg anknytningsstil föreföll inte använda sin ägare som trygg bas och visade inga större förändringar i beteende när de var med sin ägare jämfört med när de var med en främling, enligt Siniscalchi et al., 2013.

Konok et al (2011) kom fram till att separationsångest hos hundar inte nödvändigtvis är kopplat till ett starkare band mellan hund och ägare. Studien visade att hundar med separationsångest inte visade någon preferens för ägarens kvarlämnade föremål och att hundarna var svåra att lugna för ägaren när de återförenades. Hundarna med separationsångest visade inte heller mer tillgivenhet vid återföreningen än hundar utan separationsångest vilket pekar på att de inte är mer fästa vid ägaren än hundar utan separationsångest är.

I en senare studie från 2015 visade Konok et al att hundar med separationsångest var allmänt mer stressade och lättstörda över lag även i övriga situationer i vardagslivet. De visade även ett klart samband mellan ägarnas anknytningsform till hundarna och risken för att hundarna skulle utveckla separationsångest. Här hade man kanske förväntat sig ägare som var mycket starkt bundna till sina hundar skulle uppleva större separationsproblem hos sina hundar, men studien visade tvärt om motsatsen! Ju svagare anknytning mellan ägare och hund (mindre nära relation), desto större risk att hundarna utvecklade separationsångest. Ett tolkningsförslag av resultatet i studien var att ägare som hade en mindre nära relation till sina hundar var sämre på att möta hundarnas behov och på att erbjuda en trygg bas i tillvaron, vilket skulle kunna leda till att hundarna utvecklar osäkerhet och otrygghet som uttrycks som separationsångest.

Om det är förklaringen till separationsångest eller inte går att spekulera kring, men vi kan konstatera att det aldrig tycks fel att knyta an starkt till sin hund och att man inte ska vara orolig för att älska sin hund ”för” mycket!


Referenser:
Gácsi, M., Topál, J., Miklósi, A., Dóka, A. & Csányi, V. 2001. Attachment behavior of adult dogs (Canis familiaris) living at rescue centers: forming new bonds. Journal of Comparative Psychology. 115, 423-431.
Handlin, Linda et al. (2012) Associations between the Psychological Characteristics of the Human– Dog Relationship and Oxytocin and Cortisol Levels. Anthrozoös. [Online] 25 (2), 215–228.
Horn, L., Huber, L. & Range, F. 2013. The importance of the secure base effect for domestic dogs – evidence from a manipulative problem-solving task. PLoS One.
Konok, V. et al. (2011) The behavior of the domestic dog (Canis familiaris) during separation from and reunion with the owner: A questionnaire and an experimental study. Applied Animal Behaviour Science. [Online] 135 (4), 300–308.
Konok, V., Kosztolányi, A., Rainer, W., Mutschler, B., Halsband, U., & Miklósi, Á. (2015). Influence of Owners’ Attachment Style and Personality on Their Dogs’ (Canis familiaris) Separation-Related Disorder. PLoS ONE, 10(2)
Mariti, C., Ricci, E., Carlone, B., Moore, J.L., Sighieri, C. & Gazzano, A. 2013. Dog attachment to man: a comparison between pet and working dogs. Journal of Veterinary Behavior. 8, 135–145.
Mongillo, P., Pitteri, E., Carnier, P., Gabai, G., Adamelli, S. & Marinelli, L. 2013. Does the attachment system towards owners change in aged dogs? Physiology & Behavior. 120, 64–69.
Palestrini, C., Prato-Previde, E., Spiezio, C. & Verga, M. 2005. Heart rate and behavioural responses of dogs in the Ainsworth's Strange Situation: a pilot study. Applied Animal Behaviour Science. 94, 75-88.
Palmer, R. & Custance, D. 2008. A counterbalanced version of Ainsworth’s Strange Situation Procedure reveals secure-base effects in dog–human relationships. Applied Animal Behaviour Science. 109, 306–319.
Rehn, Therese (2013). Best of friends? Investigating the dog-human relationship.
Rehn, T., Handlin, L., Uvnäs-Moberg, K., Keeling, L.J. 2014. Dogs' endocrine and behavioural responses at reunion are affected by how the human initiates contact. Physiology & Behavior 124, 45-53.
Rehn, T., & Keeling, L. J. (2011). The effect of time left alone at home on dog welfare. Applied Animal Behaviour Science, 129(2-4), 129–135.
Rehn, T., McGowan, R.T.S. & Keeling, L.J. 2013. Evaluating the strange situation procedure (SSP) to assess the bond between dogs and humans. PLoS One. 8.
Siniscalchi, M., Stipo, C. & Quaranta, A. 2013. "Like owner, like dog": correlation between the owner's attachment profile and the owner-dog bond. PLoS One. 8.
Topál, J., Miklósi, A., Csányi, V. & Dóka, A. 1998. Attachment behavior in dogs (Canis familiaris): a new application of Ainsworth's (1969) strange situation test. Journal of Comparative Psychology. 112, 219-229.
1. Luciana S. de Assis, Raquel Matos, Thomas W. Pike, Oliver H. P. Burman, Daniel S. Mills. Developing Diagnostic Frameworks in Veterinary Behavioral Medicine: Disambiguating Separation Related Problems in Dogs. Frontiers in Veterinary Science, 2020; 6 DOI